ETT EGET LIV.... 2014-02-23

... verkar min tv ha. Ett liv som inkluderar starka åsikter om vilka program som skall visas - och om jag själv får min vilja fram vad gäller vilket program så tänker den i alla fall visa mig textremsan till det program den anser vara det lämpligaste valet just då. Nu har jag fått njuta av denna egenskap i extra stor dos de senaste dagarna  då jag legat för ankar med feber framför tv:n. Jag har tittat på diverse spännande dokumentärer om utgrävningar, hysteriska hemmafruar i Hollywood, Gordon Ramsay's utskällningar i restaurangers mörka kylrum och även en dokumentär om forskarlag som undersökt "Ismannen", en blott 5.200 år gammal man  som numera ser ut som en skinnflärp (det är inte alla som åldras med behag). Allt detta har jag avnjutit tillsammans med min vackra Scilla som alltid är redo att smälla av några timmar sovandes i soffan (det kan omöjligt finnas bättre sjuksköterskor än whippets...).. Dessa textremsor som dök upp lite då och då livade faktiskt upp lite grann - det blir onekligen ganska komiskt med text som inte har den minsta lilla beröringspunkt med vad som för tillfället utspelar sig i rutan och ibland så kommer det kommentarer som märkvärdigt väl passar in ändå. Några smakprov kommer här;
 
- En svårt upphetsad arkeolog visar på en mammuttand, vad som skiljer en nyfödd från en vuxen. Med stor entusiasm visar han sedan på en stor sten där mammutar påstås ha skrubbat sig när det kliade på rumpan. Allt detta ackompanjeras av texten -"CHARLOTTE!! CHARLOTTE!! Hämta getterna!!"
 
- En av Hollywoods hemmafruar anser sig ha blivit baktalad av en annan lika flink hemmafru. Någon har inte tackat ordentligt, eller om personen hade tackat fast levererat tacket till fel person eller i fel ton (ärligt talat-de är hysteriska allihop!). Uppspärrade, hårdsminkade ögon och en helt orörlig botoxpumpad panna levererar en vansinnig förklaring som får en extra twist i form av textremsan -"I flera hundra år har det varit så. Kommer mänskligheten någonsin att lära sig?"
 
- "Ismannen" får verkligen inte vila i frid - forskarlagen står och gräver i hjärnan och magen plus att det borras i lårbenen för att man måste komma åt dna som är opåverkat av bakterier och annat. För att kunna ta dessa prover har man tinat upp honom för bara några få timmar så det är bråttom..Jag formligen älskar sådana här dokumentärer och följer med spänning de olika upptäckterna som görs. Min tv tycker uppenbarligen att det hela blir lite väl allvarligt och beslutar sig raskt för att lätta upp det hela med -".. och lägg sedan i köttbitarna och löken. Låt nu det hela koka länge - sådant här kött blir gärna segt om koktiden blir för kort." Tacka tusan för det - karln har ju legat infrusen i 5.200 år...
 
Gordon Ramsay får ett vulkanartat utbrott på en restaurangägarinna som faktiskt har ett temperament fullt värdigt Gordon själv. Medan jag lyssnar till detta spektakel levereras följande text - " Jag vill gärna prova att göra en elefant i lera. Tror du det blir kladdigt?"
 
Den har humor min tv. Här följer ett foto på min fina sjuksköterska Scilla...
 
 
 
 
 

HEMMASNICKRAT........ 2014-02-19

 
 ... låter ju så charmigt. Man kan liksom slänga lite med håret och låta lite avslappnat superkunnig när man säger -"Det där? ja det gjorde jag i tisdags, ville prova att göra ett bord så då gjorde jag det.." Tyvärr så ser verkligheten inte riktigt ut så, borden blir vingliga och fula och borrmaskinen brinner upp. Jag har att brås på vad gäller hemmasnickeri och annat slöjdande - min mor snickrar, målar och modellerar i lera (och gör det bra!) och min farfar lagade möbler (med en enligt släkten viss övertro på sin förmåga). Detta låter ju bra men jag blir lite orolig över mig själv när jag står och stirrar på ett antikt bord med ett vingligt ben och på fullaste allvar tänker att "en sjutumsspik till kan väl inte skada?" Min farfar har redan gått lös på bordet för många år sedan med just den inställningen och det gav ett inte helt lyckat resultat. Jag inser att bordet faktiskt måste lämnas in till en mera kunnig person men jag vill att det skall fixas genast - nu - på en gång!!!
 
Jag glömmer aldrig när jag bad min mor om hjälp med att borra hål i väggen, sätta plugg och skruva dit krokar att spänna tvättlinor mellan. Min mor må vara duktig på mycket men tålamod och måttstockar är inte hennes melodi. Det hela underlättades knappast av att huset var ett fuskbygge - de hade lite mer än de vanliga 60 cm mellan reglarna i väggen - det hela var alltså som upplagt för en katastrof. Nåväl, mor Uggla anlände med borrmaskinen i högsta hugg, hon viftade undan erbjuden måttstock, hon knackade på fuskbyggeväggen och trodde sig ha hittat lämplig regel i väggen när ett lite annorlunda ljud hördes. Borrmaskinen startades och började nyttjas flitigt. Väldigt flitigt... Hela sju hål fast det bara skulle vara fyra... Jag kände mig som en väldigt otacksam dotter när jag bad henne packa undan borrmaskinen och aldrig mera ta med sig den till mig hur mycket jag än bönade och bad.
 
I somras lärde jag mig att gjuta i betong, roligt och ganska enkelt. Jag producerade ljusstakar (ljusen står åt alla möjliga olika håll utom just rakt uppåt), små änglar (de blev bra), fågelbad i form av ett rabarberblad (läcker vatten), ett uppläggningsfat (oerhört svårdiskat), skålar (riktigt fina) och en blomkruka (ser ut som en brödrost).  I år ska jag prova att göra en bordskiva i betong. I min fantasi blir det väldigt läckert och alla kommer att bli avundsjuka... vi får väl se... Det bästa bord jag producerat hittills är mitt lilla trädgårdsbord - ett gammalt symaskinsunderrede och en zinkplåt från en gammal hundbur på det. Riktigt fint och moderiktigt dessutom!! Beskåda underverket på bilden nedan...
 
 
 

 
 
 

TRÄNINGSTIPS... 2014-02-09

... kan man ju läsa om lite varstans, jag surfade runt lite på olika bloggar och konstaterar krasst att just dessa träningstips nästan gör vilken blogg som helst legitim. Å så lite mattips - nyttiga sådana. Nu vill jag ju gärna verka modern och ytterligt trendkänslig så här följer sålunda ett träningstips från Uggleboet i Malmköping. Jag lämnar kanske ett mattips nästa gång...
 
Vi sitter hela familjen och tittar på Melodifestivalen, stämningen är lugn och något tillbakalutad då vi alla lider lite av sviterna efter magsjukan... När låt nr 4 (Efter solsken kommer värsta regnet) ljuder genom lägenheten så börjar jag känna att en dans är på sin plats! Nåväl tänker jag käckt, barnen mår bara bra av att se en vuxen njuta av livet trots att de himlar med ögonen och/eller gömmer sig bakom en kudde. Inom mig känner jag dansstegen bubbla fram, jag omsätter denna förtjusande koreografi till verkligheten och svävar över golvet. I ögonvrån ser jag Scilla gå fram och flytta på sin favoritleksak - en så omtänksam hund! - så att jag får bättre utrymme. Katten sitter i dörröppningen och betraktar fascinerat mina grymma moves... 
 
Efteråt vrålar min kära dotter (till min oerhörda förvåning) att nu kan hon aldrig mera visa sig utomhus. Frågan ställs om hon överhuvudtaget kommer att tillfriskna från magsjukan efter denna skräckupplevelse. Jag sägs ha dundrat runt, stört grannar med större effektivitet än hennes musik på högsta volym, nästan ha vält en ljusstake och sannolikt försvagat golvet så till den milda grad att hon nu inte vågar lämna rummet. Hennes tvenne bröder vrålar av skratt och pekar rentutav på mig som för att håna mig för framfört dansnummer.
 
Jag känner mig onekligen något nedtryckt i skorna av dessa negativa omdömen. Skulle jag - en knappt medelålders reumatisk kärring - föra mig på ett icke så elegant sätt? Jag tvivlar....
 
Det är så här min övriga familj tycker att det skall vara i soffan framför tv:n. lugnt och fint. Ser ju rart ut men blir lite tråkigt i längden för en kreativ morsa.
Istället för nyttigt mattips så får ni beskåda min dotter Tintins resultat av flera timmars knåpande i köket - rosa maränger med mintsmak!
 
 
 
 
 
 
  
 

ugglansvardag.blogg.se

Här avhandlas min familj och andra djur med en humoristisk tvist! Fast ibland kan det skrivas om allvarliga ting också...

RSS 2.0