MAN GÖR SITT BÄSTA.... 2014-10-18

... för att hänga med. Man vill ju vara en modern kvinna. Vara snygg i håret och pynta naglarna. Ha en garderob som uppdateras med jämna mellanrum. Allt detta försöker i alla fall min dotter pränta in i mig. Jag vill ju naturligtvis att min dotter ska känna en viss stolthet över sin mor och försöker sålunda följa hennes önskningar så gott jag kan. Det har dock visat sig att jag får vara glad om mina naglar håller medans jag trär den gamla tröjan över huvudet och i samma stund förstör frisyren. Dyra moderiktiga kläder för en tynande tillvaro i min garderob, det är inte särskilt praktiskt att ikläda sig en galastass när man ska ut på långpromenad med hundarna. Det mest välanvända plagget jag äger är en grå fleecetröja (den är egentligen min sons...) som börjar visa upp obehagligt många tecken på ålder och flitigt användande förutom att den är ful. Jag börjar inse att det är dags att botanisera i Malmköpings tre, nej numera fyra, klädbutiker. Hundarna som vet att det erbjuds hundgodis i minst en av butikerna kommer att kräva att få följa med, de kommer att trassla in mina ben och få mig att stappla som en snöblind höna mellan klänningar och kalsonger... Jag anar ett nytt tillfälle för Köpingens invånare att få sig ett gott  skratt...
 
Det finns för övrigt en dam i hemmet som fått ikläda sig ett hedrande stycke tyg; Scilla har för andra året i rad knipit klubbmästartiteln för tikar på Södertälje Whippetraceklubb och fick med sig ett snyggt hederstäcke hem. Tyvärr så har jag inte lyckats lägga beslag på något foto ännu, våran kamera är borta, så jag visar här fotot från förra årets klubbmästerskap!
 
 
 
Här står alltså Scilla (Mibisan's Miss Curly Sue) och Angus, förra årets vinnare. I år Scilla och Bentley... På förra årets mästerskap satte Scilla dessutom sitt personbästa - 9.49 sek över 137 m!! Världens vackraste Scillerill! Min nya lilla stjärna Bonbon var också med på (och vann!) klubbmästerskapet i klassen "Handsläpp tikar", dvs ingen rättvisande tid. Hon måste träna lite till innan hon kan starta från buren. På detta foto kan den observante läsaren se att min klädsel inte riktigt motsvarar en tonårig dotters syn på lämpliga kläder för "en morsa i tiden"... 
 
 
 

MAN FÅR VÄL GÅ MED HUVUDET SKAMSET HÄNGANDE... 2014-10-01

... eftersom bloggen inte bjudit på några nyheter alls under en lång period nu. Nåväl, om ni är lystna på just nyheter i mindre format än valsegrar och regeringsbildning så torde min enkla text kunna tillfredsställa eran längtan. Först av allt kommer nyheten att familjen utökats med hela två individer! "Vad nu?" kanske ni tänker - "människan är på tok för gammal för att sätta fler barn till världen, än mindre tvillingar!" Nej då, de nya i familjen är fyrbenta och hett efterlängtade! Sedan tidigare så finns ju katten Stålis (bonnkatt med bestämda åsikter) och hunden Scilla (världens vackraste och snabbaste whippet). Nu har det blivit ytterligare en katt som döpts till Sir Toby. Toby gör allt i sin makt för att avrätta legobitar och svälja snören, företrädelsevis på kvällen när vi andra vill sova. När vi är vakna så sover han, alternativt jagar våra fötter. Han är söt som få och kommer givetvis undan med precis alla hyss utan repressalier. Nästa "nyhet" i flocken är Bonbon, en underbart vacker whippet som med en stor portion humor och ett glatt humör tagit oss med storm. Hon är två år gammal så värsta valpbuset är sedan länge borta. Trodde vi i alla fall... Bonbon ääälskar att springa fort och länge, krockar med flit med Scilla(som blir sur och slutar leka med henne) och inomhus har hon lyckats pulverisera Scillas alla mjukisdjur. Scilla har lyckats rädda sin älskade råtta undan demoleringen och så fort Bonbon verkar visa tendenser till att vilja busa inne så går hon och tar råttan i munnen och där stannar den till Bonbon är färdig med sitt.
 
Det finns ju vissa biverkningar när man välkomnar nya fyrbeningar i hemmet. Toby har på ett makalöst effektivt sätt lyckats reducera min nattsömn med minst en timme per natt och det i kombination med att Bonbon gärna vill ut i skaplig tid på morgonen (Scilla älskar att sova länge) gör att några grannar säkert fått kaffet i helt fel lunga...eller valt att hädanefter gå en annan väg på sin morgonpromenad. Det är nämligen som så att jag tydligen plägar snarka (har inte hört det själv) och barnen framförde till slut en önskan om att jag skulle prova "snarkplåster" - ni vet såna som man sätter över näsan så att näsvingarna liksom spärras upp - för att något dämpa de höga ljudstörningarna. Dessa snarkplåster sitter fast ganska bra, åtminstone på ena sidan. På den andra sidan släpper klistret någon gång under nattens gång så att plåstret intar en mer lodrät position på den sidan där limmet håller fast bättre. Med i ekvationen skall också räknas ett uselt minne = jag glömmer ständigt bort att ta dän dessa plåster. När jag så kliver upp och går ut, trött som bara den, så står plåstret som en fjäder, ögonens skönhet höjs av ett par rejäla tröttpåsar undertill och jag flankeras av en väldigt trött hund som gäspar och en annan som glatt släpar runt på oss... Det är bara tur att polisen inte underrättats ännu. Jag vill passa på att framföra mitt djupt kända tack för det. Tack Malmköping (framför allt mina grannar) för att jag får vara som jag är på morgonen!
 

Min dotter Tintin med Sir Toby. Eftersom rätt skall vara rätt så måste jag skriva att det är Tintin som är Toby's rättmätige ägare. Det ger henne rätt att bla göra rent i kattlådan hehehee... Nedan ett foto av Bonbon. Alla vet ju att ett kärt barn har många namn, här är några av Bonbon's ; Bonnie, Bonnibon, Buller, Avfallskvarnen (även Scilla heter det vid väl valda tillfällen), Den Randiga Smällkaramellen, Randiga Prinsessan.... Hon är så go'!!!
 
 
 
 
 
 
  

ugglansvardag.blogg.se

Här avhandlas min familj och andra djur med en humoristisk tvist! Fast ibland kan det skrivas om allvarliga ting också...

RSS 2.0