... låter ju så charmigt. Man kan liksom slänga lite med håret och låta lite avslappnat superkunnig när man säger -"Det där? ja det gjorde jag i tisdags, ville prova att göra ett bord så då gjorde jag det.." Tyvärr så ser verkligheten inte riktigt ut så, borden blir vingliga och fula och borrmaskinen brinner upp. Jag har att brås på vad gäller hemmasnickeri och annat slöjdande - min mor snickrar, målar och modellerar i lera (och gör det bra!) och min farfar lagade möbler (med en enligt släkten viss övertro på sin förmåga). Detta låter ju bra men jag blir lite orolig över mig själv när jag står och stirrar på ett antikt bord med ett vingligt ben och på fullaste allvar tänker att "en sjutumsspik till kan väl inte skada?" Min farfar har redan gått lös på bordet för många år sedan med just den inställningen och det gav ett inte helt lyckat resultat. Jag inser att bordet faktiskt måste lämnas in till en mera kunnig person men jag vill att det skall fixas genast - nu - på en gång!!!

 

Jag glömmer aldrig när jag bad min mor om hjälp med att borra hål i väggen, sätta plugg och skruva dit krokar att spänna tvättlinor mellan. Min mor må vara duktig på mycket men tålamod och måttstockar är inte hennes melodi. Det hela underlättades knappast av att huset var ett fuskbygge - de hade lite mer än de vanliga 60 cm mellan reglarna i väggen - det hela var alltså som upplagt för en katastrof. Nåväl, mor Uggla anlände med borrmaskinen i högsta hugg, hon viftade undan erbjuden måttstock, hon knackade på fuskbyggeväggen och trodde sig ha hittat lämplig regel i väggen när ett lite annorlunda ljud hördes. Borrmaskinen startades och började nyttjas flitigt. Väldigt flitigt... Hela sju hål fast det bara skulle vara fyra... Jag kände mig som en väldigt otacksam dotter när jag bad henne packa undan borrmaskinen och aldrig mera ta med sig den till mig hur mycket jag än bönade och bad.

 

I somras lärde jag mig att gjuta i betong, roligt och ganska enkelt. Jag producerade ljusstakar (ljusen står åt alla möjliga olika håll utom just rakt uppåt), små änglar (de blev bra), fågelbad i form av ett rabarberblad (läcker vatten), ett uppläggningsfat (oerhört svårdiskat), skålar (riktigt fina) och en blomkruka (ser ut som en brödrost).  I år ska jag prova att göra en bordskiva i betong. I min fantasi blir det väldigt läckert och alla kommer att bli avundsjuka... vi får väl se... Det bästa bord jag producerat hittills är mitt lilla trädgårdsbord - ett gammalt symaskinsunderrede och en zinkplåt från en gammal hundbur på det. Riktigt fint och moderiktigt dessutom!! Beskåda underverket på bilden nedan...