NÄR GLÖMSKAN SÄTTER IN.... 2014-02-06

... så får i alla fall barnen sig ett gott skratt. Det är ju tur att det roar någon för själv har jag inga problem alls att hålla munterheten inom mig. Mitt minne har de senaste åren befunnit sig i en stark nedåtgående spiral men nu har det lagt sig till ro på en rent skratteretande låg nivå. Den låga lagringskapaciteten anses bero på en stressig livssituation - att hela tiden behöva kämpa sig blå för minsta lagstadgade rättighet för mina barn med autismhandikapp plus ständig smärta i min kropp gör att hjärnan nu stoltserar med svarta hål.
 
Häromdagen var jag i affären med min äldsta son för att handla mat. Ungefär tio sekunder efter att vi klivit in frågar jag sonen varför han lagt tandkräm i vagnen (det stod inte med på listan), han tittar bistert på mig och -"Det gjorde du själv alldeles nyss morsan!" Jag har fortfarande inget minne alls av det. Jag har envist provat på att köra fel väg till skolan flera gånger denna vecka, jag har också provat att släppa av barnen på helt fel ställe. Jag glömmer att ringa viktiga samtal och har åkt iväg i bilen med pyjamasen på, som tur var till en god vän som skrattade rått och påstod att det hela var en lättnad då hon själv upplever att ett å annat slinker undan minnets nät. Jag har fått stänga av spisen och dra kastrullerna av plattorna då jag inte för mitt liv kan minnas vad jag skall göra härnäst...
 
Jaja det är bara att göra det bästa av situationen. Läkaren tycker att jag måste försöka prioritera i mitt liv. Jag undrar bara vad jag skall prioritera bort? Är man ensam förälder fyra veckor i månaden å tolv månader om året så måste man ta hand om sina barn själv, laga mat, tvätta.. Ja ni vet själva allt vad som skall göras i ett hem. Så lite fighter med myndigheterna för barnens rättigheter - det kan jag inte sluta med för det finns baske mig ingen annan som gör det åt dom och samhället gör det definitivt inte automatiskt. Så mycket annat finns inte med i mitt liv så jag måste nog fortsätta på den inslagna vägen några år till.
 
Nu blev det onödigt dyster läsning... Som jag  påpekade i början - min glömska kanske kan roa andra i alla fall!! Något jag med bestämdhet minns är att efter varje vinter följer en vår... snart är den här!!! Då kan man beskåda jungfrun i det gröna...nej just det ja, Scilla ska ju paras i vår så jungfudomen är snartett minne blott!
 
 
 
 
Anonym
2014-02-09 @ 23:20:45

Nu du har jag hittat dig igen. Trevlig blogg! TAntolga

Svar: Kul Olga!! Jag har just startat upp den! Snart är det sommar = racing men om vi ska ses så får du komma hit... Scilla ska ju ha valpar så det blir inte så mycket tävlande i år. Kram!!
Katarina Uggla




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ugglansvardag.blogg.se

Här avhandlas min familj och andra djur med en humoristisk tvist! Fast ibland kan det skrivas om allvarliga ting också...

RSS 2.0